Historiska platser del 1, Storberget Vidsel
Foto: Kathrin
För 15 - 20 år sedan då jag fick höra att backen i Vidsel skulle stängas ville jag ta ett sista åk på denna legendariska plats
Liften hade stängt och det var en härlig vårdag då jag med löparskidornas hjälp samt ryggsäck på ryggen tog mig uppför backen.
Jag kunde känna historiens vingslag och minnas en tid som gått..
På den tiden ( 1975 och framåt) var Storberget nästan som dåtidens ungdomsgård, ( då hade vi bara 2 kanaler på tv n där nygammalt med Bosse Larssons var veckans höjdpunkt ungefär som dåtidens idol fast i dragspel och fiol format, det fanns inga datorer som tog vår tid, och telefonerna hette inte Eriksson 810 I, utan alla hette Telia och hade en sladd som alltid slingrade sig då man pratade) det var hit till Storberget vi alla barn åkte med Granlunds buss tisdagar samt torsdagar då klockan var 17.30,
Ibland (läs ofta) kunde det vara kallt nere på "byn" som - 30 grader, men då pappa ringde upp o kollade temeperaturen uppe i backen så svarade gubbarna där att det bara var - 10 grader.
Backen låg så pass högt upp därav denna temperatur skillnad
Då man väntade på bussen stod dom andra pojkarna där oxå, helst skulle man ha Kästle RX skidor, Dynafit pjäxor, Look bidningar, samt riktiga slalom byxor some heter "Lisch" som Ingemar, Gustavo Thöni, Pierro Gross hade på TV, slalom glasögonen skulle hels heta Uvex antifog,
Då bussen kom skulle man lite nonchalant kasta in skidorna i bussens bagage utrymme, och ca 20 minuter senare var man framme vid storbergets parkering ( se D), 2 minuter senare var man på väg upp med liften mot toppen.
Många gånger var man för ivrig, att åka enda upp till toppen utan man klev av halvvägs vid "3 an" som det hette för att sedan åka så tufft och nonchalant nedför branten nära liften i hopp om att någon tjej från klassen skulle se en.
Nu många år senare då jag står vid "3 an" minns jag hur man med dödsförakt kastade sig nedför branten, ibland med mindre lyckat resultat.
Jag minns hur man hade slalom träningar på kvällen under bl a Alfons och Egons ledning , där backen var dränkt i el ljus, hur dom stora pojkarna som Hans, Anders, Jörgen, Ulf, Micke mfl forcerade portarna i hög fart samt tog varje port nära nära, då dom väl kom till branten plogade dom inte som jag och Kenneth gjorde utan dom bara ökade, jag funderade hur dom vågade, med sån fart att dom inte var rädda att köra in i liften , eller i ngt träd eller i tidtagarkuren ( se A) som jag och även Kenneth hade varit nära att träffa.
Dom körde dessutom i Ingemar Stenmark mössa medan jag och även som tur var många i min klass körde med hjälm. Jag hade dessutom hottat upp min hjälm med klistermärken från buster och fantomen klubben, allt i hopp om att imponera på tjejerna som Lena B , Marie Louise , Annica , Marianne och allt vad dom hette.
Efter att man hade åkte ett par åk ( läs 1.5 tim) så for man till värmmestugan ( se E) för att värma sina röda kinder samt i hopp om att få bort kyl ilningar från fingrar och tår, på helgerna då även backen var öppen så kunde man dessutom köpa varm korv o bröd, festis eller lite godis av någon tant ( säkert 40 år gammal) men för det mesta hade man med sig en termos med varm choklad som mamma hade skickat med mig samt smörgåsar med hembakat bröd, extrasaltat smör , fet ost ( raket ost) inlindat i glad pack ,
Annars kunde man ofta gå in i liftkuren ( se B) för att värma sig, där såldes även dags och kvälls kort, årskort, samt även "ett åks kort", då man satt därinne o värmde sina fötter kunde man genom en glas ruta se liftbyglarna passera och hur folk åkte upp för backen med liftens hjälp.
Jag plogar mig nedför backen en sista gång , sängongen är stängd sedan någon vecka tillbaka , en ny säsong kommer tyvärr inte att komma, ingen buss väntar på mig denna gång utan jag får sätta skidorna på biltaket, och då jag lämnar parkeringen ser jag Storberget försvinna i backspegeln.
Storbergets era varade 1968-1991, tack vare eldsjälar som vid sidan om sitt jobb, gjorde det möjligt för bygdens barn samt vuxna att åka slalom, tack till er alla!
1970 hade Vidsel 876 invånare, idag 569.
Klicka HÄR för att se film från denna tid.
Jag brukade också kliva av vid trean, men det var för att det inte skulle vara för otäckt att ta sig ner med min 60-talsutrustning som var inköpt för kanske 25:- på VIK´s årliga bytesmarknad. Branten undvek jag för där brukade det finnas isfläckor. Fast mest minns jag nog stugan där uppe, där man kunde dricka festis och äta varmkorv. Man minns fortfarande hur det luktade därinne...
/ Pekka
Hej!
Ja det stämmer att branten var det isiga svår åkta delen av backen, många ggr var det svårt att bromsa upp då man kom dit.
VIKs årliga bytesmarknad var ett mycket bra arrangemang, där fanns mängder av skidor, stavar, pjäxor etc till ett mycket bra pris.
Sen minns jag att man även kunde köpa begagnade utrustningar på vissa mindre sport affärer oxå.
Tiderna förändras:)
/ Ola
Har visat din fina blogg för Björn som är på besök hos sin frisör A N. Kul att läsa allt du skriver om gamla tider! Vi är imponerade att kommer ihåg allt så bra.
Hälsn fr Norr
Tackar tackar !!
Jag besökte Storberget i fjol vid denna tid strax innan jag flyttade till Västerås.
Då insåg jag vad denna plats hade betytt mycket, men samtidigt var det en kuslig känsla för allt var nu borta, inte en byggnad fanns kvar.
Jag kunde se på ett ungefär var
liftkuren hade stått. Och där liften hade gått växte det småbjörk.
Enda tecknet som fanns kvar av att det en gång i tiden hade funnits en slalom anäggning här, var några rester av slalom käppar.
Ha det bra !
Hälsn Ola
Visst har vi alla våra minnen och så fint du skildrar det här.. härligt inslag:-)
Vill du se vad som min kafferast bjuder på idag.. välkommen att titta inom:-)
Jag liksom många andra stöttar på sina bloggar just denna dag den 28 september Burmas folk.. så ta på dig något rött och häng på:-)
Härlig helg på dig.
Vad kul det var att läsa det här inslaget! Själv har jag bott betydligt plattare trakter, så den här typen av skidåkning har det inte blvit så ofta. Jag är jättefeg när jag åker i branta backar, men jag drömmer om att åka elegant i Telemarksstil.
Underbar tillbakablick till barndomens glada dagar. Kommer ihåg det livsfarliga spåret som någon gjorde(något år) i skogen på liftsidan från 5:an parallellt med liften för att sedan göra en tvär sväng tvärs över liftspåret vid 3:an. Hade man otur så kom det en bygel just då å då fick man försöka missa den på bästa sätt, ibland genom att åka rätt fram ut i skogen å ramla. Jag tror alla provade detta spår någon gång, så även jag...
Tackar, tackar!! Alltid trevligt med respons på inläggen:)
Men hallå! Telefonerna kom inte alls från Telia 1975, då det hette ju Televerket!!
(brandgula bilar med mörkblå logga och gubbar med brandgula arbetsbyxor kunde man se lite här och där som reparerade i de där högsmala plåtboxarna som fanns (finns?) lite här å där. Det ser man aldrig mer....)
kul läsning!
Ja visst var Storberget en tummelplats för alla skidintresserade Vidselbor. Jag var faktiskt med från början då backen skulle projekteras och byggas. Då kommunens byggchef med flera från VIK planerade för olika nedfarter samt var liften skulle placeras. Backen nyttjades flitigt under helgerna och även onsdag kvällar. Skolan hade ofta sina friluftsdagar på Storberget, där det även fanns längdspår av varierande svårighetsgrad. Jag minns "Sapporospåret" på toppen av Storberget med en vidundelig utsikt över byarna Vidsel, Manjärv och Bredsel. Bra Ola, att du har känslan och känner att du har dina rötter i Norrbotten och Vidsel...
