sommarmoln

Att  helt plötsligt komma till Kilafors




Klockan 07.20 hade vi (dvs jag, min kära M, mina bonus-barn L&L samt deras kompis M), lämnat Västerås, och börjat färden mot Åre.

Klockan hade nu hunnit bli 12.18 och 15.45 skulle vi vara framme,  där mina guddöttrar M och F samt deras föräldrar Jo o K väntade i ett mysigt ställe som vi skulle vara tillsammans på under ett par dagar, träffas, ha det trevligt, äta gott, bada bastu mm.

Jag körde egentligen fortare än vad som var tillåtet vilken den röda markeringen på monitorn vittnade om.
Om 3 mil skulle vi dessutom svänga till höger.

Vi passerade Kilafors i en hastighet av 78 km tim, där brukade mamma beställa garn från sa jag. 
Garntjänst hette det visst, undrar om det finns kvar?, jag insåg att det kanse inte var så macho att prata om det under denna bilfärd, men för mig var garntjänst i Kilafors ngt kultbetonat. jag hade inte tänkt på varken garntjänst eller Kilafors tidigare, men nu helt plötsligt så fanns vägskylten framför mig, där det klart och tydligt stod att vi befann oss just i K I L A F O R S.
 
Jag kunde minnas mamma bläddra i dom små tjocka garnprovskatalogerna som tydligen skickades från denna lilla by som jag nu 32 år senare passerade,  ute var det 0 gradigt, hoppas det blir fint väder i helgen, på radion spelades Bo Kaspers Orkester.


Året var 1977, och jag var den enda som lyckades sitta still och titta in i kameran

Jag gick i 4an var stolt över tröjan som mamma hade stickat mig, jag hade själv fått välja från garnprovskatalogen Garntjänst från Kilafors, jag valde en blå med vita stjärnor, mat-tanterna på skolan  berömmde mig alltid för den fina tröjan. På mina fötter hade jag snow-boats det var skor som dom flesta killarna hade, inte Niklas kanske som hade gula gummistövlar denna dag. Runt halsen hade jag en namnbricka där mitt namn var graverat, jag tittade koncentrerat in i kameran, och samtidigt var jag totalt ovetande om att det skulle ta mig 32 år innan jag skulle komma till Kilafors.
........................................................................
( Till mina guddöttrar samt till deras föräldrar säger jag/vi  tack för en trevlig helg i Åre, supermysigt ställe!! det gör vi gärna om )

...............................................................

Och till min älskade Marika som ligger och sover sött här i rummet där jag sitter , tillägnar jag henne denna sång.

Vi sitter i samma bil

" Vi sitter i samma bil, vi sitter i samma bil
Tusen år och tusen mil, vi sitter i samma bil.
Om det här är vad du vill, kan jag åka tusen till
En silverfärgad bil, vi sitter i samma bil.


För vi har varann, för vi har varann
Det finns dom som säger, jag tror det är sant.
Det finns ingenting, det finns ingenting vi inte kan,
För vi har varann.

Jag behöver dig just nu, för mig finns bara du
För mig finns bara du, jag behöver dig just nu.
Om man somnar för en stund, tar det slut på en sekund
En silvergrå missil, vi sitter i samma bil.

För vi har varann, för vi har varann
Det finns dom som säger
 jag tror det är sant
Det finns ingenting, det finns ingenting vi inte kan."

( Låten av Bo Kaspers orkester som fö spelar i Västerås den 27 November and we will be there! )
 

Älskar dig Marika, puss puss! / Ola