sommarmoln

Efter det att pappa hade förevigat detta ögonblick med kameran, skulle vi och bada, min farbror hade blåst upp badbollen och mamma var  inne och packade ned badkläder och fika. På radion spelades musik.


Samtidigt den varma soliga sommardagen, 20e Juli 1969 landade dessa 3 farbröder på månen... först ut var Neil Armstrong (han var den enda som var ut tror jag) ... Nej fel ..Edwin Aldrin gick oxå ut..
Chaffis var Michael Collins som stannade kvar o höll maskinen på tomgång ( tror jag)

 The Heros .Från vänster Armstrong, Collins och Aldrin..

Värt att veta

Avståndet mellan månen och jorden är 384 400 km (38 440mil), det är som att köra mellan Älvsbyn och Piteå 8178 gånger.

Toppfarten var 40 000 km / tim

OM det var möjligt för mig att köra till månen med min bil skulle det ta...4271 tim .. eller 178 dygn ( om jag körde non-stop) utan någon fika pause ( med fika pauser skulle det ta 978 dygn tror jag, om dom skulle ha MC Donalds efter vägen o så)

DET blåser ingenting på månen, därför kommer austronaternas fotavtryck att finnas kvar där i all evighet.

FÖRR Att månen ibland förmörkas, att det sker en månförmörkelse, har ibland många folk förklarats med att ett odjur har ätit upp månen. Ett sätt att jaga bort det onda som äter upp månen, har varit att skrika och föra oväsen. Man kunde också skjuta med pilbågar mot månen.

Nu ska jag snart se andra åket i damernas slalom

 Det är +5grader varmt ute: Västerås den 13/1 2007


Månljus vid mälaren.

Sommarmoln.se funderar:

- Varför väljer du att skriva om månlandningen?

-Jag ser det  som det absolut största projekt som människan har lyckats med, och detta år 1969 då den största tekniska prylen folk hade hemma var räknestickan. Jag ser rymdprorektet som någonting som än idag inte skulle ha varit löst, men att man  lyckade med denna ENORMA bedrift då redan 1969!!! är för mig en stor gåta.

- Om du hade fått chansen hade du då följt med på denna resa?

Jag tror inte att dom hade haft någon nytta av en 3 åring i besättningen.. nej skämt o sido..det är lätt att svara JA på denna fråga men vad skulle man mötas av? Kanske stora slibbiga Aliens.. eller att man skulle förintas då man satte ned fötterna på månmarken.

Jag funderar hur dom tänkte då dom väl kom fram, nu blev det Armstrong som var först ut, var det så att han verkligen ville vara först ut elller var det så att dom andra pushade ut honom eller att dom singlade slant. Eller var det så att dom nästan slogs om att be the NR1.

Den jag däremot kan tycka synd om så är det Collins som var chaufför om man får kalla det så, tänk att ha varit där men att inte ha fått sätta sin fot på månen, för mig är det som att ha åkt turist buss till Paris, men väl framme i Paris blivit inlåst i bussen i 1 vecka och på vägen hem få höra av alla andra hur fantastikt Paris var med alla de sevärdheter och vackra kvinnor. Fast måntripps-gjejjen är förstås för Collins 10000000000 ggr värre än det är att sitta inlåst i en buss i Paris 1 vecka.

- Vad gjorde du själv denna historiska dag?

Som sagt var laddade med saft och bullar, tillbringade dagen på stranden i hökåsen där det fanns en liten sjö ( tyckte jag då, 3år gammal) som fanns i en grusgrop!! Bara den miljön i sig påminde om en månmiljö. Sen på kvällen då jag gick o la mig så kunde jag se från fönstret i sommmarstugan hur dom 3 hjältarna vinkade till mig från månen, jag vinkade tillbaka och log och kl närmade sig 8, jag somnade in för att vara senare möta en ny sommardag. I Köket satt mamma och pappa och drack kaffe och följde dramatiken via en batteridriven radio och mellan dessa dramatiska rapporter så spelade man på radion Frank Sinatra.

(Bilder från denna historika landning klicka HÄR)